NÅGONTING ATT RÄKNA MED

 LÄSTE FÖR några år sedan i vårt husorgan att man haft fullt räddningspådrag i trakterna kring Ljungbyhed här i Skåne. Anledningen var en befarad kanotolycka. Det var 22 gymnasieelever från Ängelholm som tillsammans med lärare var på utflykt och hade paddlat kanot på Rönne å. Vid den efterföljande återsamlingen kontrollräknades ungdomarna och man saknade då tre deltagare. Även med hänsyn tagen till deltagarnas aktivitet är ett sådant spill oacceptabelt. Räddningstjänsten tillkallades som med såväl dykare som helikopter sökte efter de saknade. När man länge sökt utan resultat kom - kan man förmoda - klassens ljus på att man kan kanske borde göra en omräkning - bara för att "typ kolla, liksom." Det visade sig då att alla var på plats - läraren hade räknat fel! Även om man tar tårna till hjälp så hade man kanske inte klarat en så hög summa som 22 men 19 borde gå - tycker man. Vad denna fadäs kostade samhället är nog svårare att räkna ut. Vi får hoppas att det inte var en mattelärare som kontrollräknade.

 MEN MAN vet aldrig. I samma tidning och samma dag och på samma sida stod det även att läsa: "Mera matte ska rädda Sverige". Dåvarande regeringen med Jan Björklund som primus motor var bekymrad över gymnasieelevernas klena resultat i det så viktiga ämnet matematik. Man hade räknat med att kunskaperna skulle vara vida bättre! Men även här räknade man således fel. För att råda bot mot detta för Sveriges framtida BNP så oroande tillstånd, föreslog man insatser till matteundervisningen på i runda tal 1,5 miljarder kronor. Man ämnade göra en storsatsning för eleverna och vi hoppades att det även skulle bli en och annan slant över till mattelärarna. 

 NU UTBRISTER naturligtvis "Vän av förståelse" - har inte Herr Skriftställaren själv räknat fel någon gång? Så varför raljera över någons misstag? Jo, Herr Skriftställaren har räknat fel - många gånger! Men det har också lärt honom att kontrollräkna både en och tre gånger! En ren självbevarelsedrift när han lämnat in konsultrapporter som ibland handlat om miljoner - i dollar! Av samma anledning skulle han dra sig för att dra in Räddningstjänsten utan att först ha kontrollräknat både en och tre gånger.

 MEN HUR har det nu kunnat bli så här illa med matematiken? Jag tror att det mycket handlar om attityder och trender i samhället. Läs gärna mitt kåseri "Att bara gå med" (bifogas nedan!). Till dessa där, i såväl prosa som dikt(!?), framförda åsikterna kan läggas att det idag mest åtråvärda yrket bland ungdomar tycks vara att bli "kändis" - antingen som programledare i TV (möjligen även radio) eller genom idolprogram, dokusåpor eller något av de många förnedringsprogrammen - uppbackade av framför allt kvällstidningar och mindre seriösa "eterkanaler". Vidare, ett i grunden förändrat utbildningssystem där man degraderat gamla hederliga hantverksyrken som varande inte "fina" nog och i princip anser att alla är födda till att "ta studenten". Ett ständigt lappande och lagande med skolans läroplaner, inte minst matematikundervisningens, har säkert också bidragit till att vi nu internationellt sett ligger minst sagt risigt till med våra gymnasieelevers kunskaper. Kunskaper som behövs om vi - som våra politiker så ofta visionärt framhåller - även fortsättningsvis ska vara en kunskapsnation av första rang. Men en nation - aldrig så teoretiskt kompetent - kan naturligtvis inte fungera utan skickliga hantverkare av alla de slag.  

 A PROPÅ matematik - har ni tidigare hört följande anekdot så hoppa över den. Men läs den först för säkerhets skull!                                                                     
Matteläraren med något uppgiven röst till eleverna:" Om ni inte bättrar er i matematik, måste jag underkänna 80 procent av klassen".

Efter lite tankeverksamhet replikerar en av eleverna (uppenbarligen i riskzonen): Ha, ha läraren - så många är vi ju inte!" // LENN

 
 
Bifogas: ATT BARA GÅ MED

  DET ÄR en lugn och stilla söndagskväll, vinden har mojnat och oktobermörkret sluter

sig runt hus och trädgård. Det bornholmska fikonträdet intill villans södra tegelvägg,

har även i år gett en god skörd. Kåsören sitter framför sin dator, mumsar på den färska

frukten spetsad med lite drambuie. Läser dikter som rullas fram på skärmen och

begrundar det dystra faktum att han inte förstår sig på modern poesi. Han har gjort

tappra försök men knappast några framsteg. Som naturvetare vill han ha ordning och

reda, rim och reson. Mera sällan får han rim men desto oftare reson, dock är denna på

en subtil nivå. Han är full av beundran för dem som kan ”stapla till det” med metaforer

och allt.

  MED ETT självförtroende och en tillförsikt som endast den kan uppvisa som stärkt sig

med spetsade fikon, beslutar sig Kåsören för att göra ett - valhänt men dock - försök att

sälla sig till diktarnas exklusiva skara. Han har länge velat skriva något om det i TV och

radio ofta förekommande snobberiet att skryta med okunskap i naturvetenskapliga

ämnen. Stagnelius och Lagerkvist är ”fint” och helt OK, men matematik är svårt, fysik

är tungt och kemi luktar och smäller, passar inte in i de fina salongerna. Men betänk

dock att med dessa förkättrade hjälpmedel har vi skapat teknik och därmed framsteg.

Tyvärr får även all teknik en baksida då den används av människor med tvivelaktiga

bevekelsegrunder.

 RESULTATET AV dessa Kåsörens spridda funderingar i den oktoberkväll som nu

övergått till natt blev nedanstående, starkt haltande ”drapa” till ingenjörskonsten:

ATT BARA GÅ MED

Sleto som slavar svettiga svenskar

fordom för att födan få

Snillen styrde strida strömmen

Fängslade forsens fall i å

Forsen som förut fritt fick falla

tvangs till träldom som turbinens slav

Skapade stigande välstånd åt alla

Tacksamma tankar man ingenjörskonsten gav

Däst av den välfärd tekniken väver

många människor märkligt nog

Numera nästan nostalgiskt kräver

återgång till hacka och slitsamt knog.

Förbannade för evigt är nu alla ingenjörer

fult det är att vara expert

Bäst man vet i demonstranternas körer

erfarenhet och kunskap ej längre något är värt

Men frågar man så den protesterande hopen

kräver man av massan ett alternativt besked

Får man ej svar och blir man helt snopen

Att finna hur de flesta bara går med. // LENN

Á-PROPÅ AUGUST STRINDBERG

"ETT BREV betyder så mycket". Postverkets gamla slogan kanske var särskilt relevant på den tiden då man kunde hitta en brevlåda utan att behöva använda GPS. Ännu längre bak i tiden fanns det inga brevlådor utan breven lämnades och befordrades av "kurir på löddrig springare". Oavsett på vilket sätt breven kom iväg och fram kan Postverkets slogan fortfarande vara aktuell - e-post inte att förglömma.

DESSA I och för sig inte särskilt djupsinniga tankar kom för mig när jag satt och läste ur "Ett drömspel"- man måste ju hänga med och "vara inne". Dock var jag inte så "inne" att jag hade en kopp Latte inom räckhåll - risken att spilla på Strindberg avhöll mig och graderade därmed ner mig några steg på "inneskalan". Men det kan jag leva med. Hur som helst, Strindberg skrev även brev, många brev. Inte oväntat av en kulturpersonlighet som inte bara är känd som stor författare utan även kunde ståta med titlarna Journalist, Dramatiker, Målare, Alkemist, Ockultist, mm. och i övrigt levde ett vidlyftigt och profant liv.

EN ANNAN stor personlighet men med ett liv mera av det sakrala slaget var Den Heliga Birgitta. Denna högvälborna kvinna vars många uppenbarelser oftast kom vid så läglig tidpunkt att de, som av en händelse, kunde stödja hennes - mestadels mycket kritiska - åsikter gentemot de kyrkliga och världsliga makthavarna. Birgitta skrev då brev, även hon många brev. Men att läsa hennes brev till kyrkans höga män och politikens dito är som att läsa ur ett obduktionsprotokoll. Birgitta skrädde inte orden när hon förutspådde vad som fysiskt skulle hända dessa personer om de inte handlade rätt, eller med andra ord, enligt hennes uppenbarelser. Hon fick såväl påve som kung att bäva.

MEN ÅTER till allas vår Strindberg. Även han kunde "välja" sina ord. Därom vittnar ett brev som jag tagit del av. För ett antal år sedan hade den internationella specialistgrupp som jag ingick i förlagt sin vartannat år återkommande Meeting till vår Kungl. Huvudkommun. Japanerna var som sedvanligt ytterst väl representerade, något som kanske bl.a. kan förklaras av att deras land är så tätt befolkat att det av utrymmesskäl är nödvändigt att ha delar av befolkningen resande ute i världen. Med kamerorna på magen och ett förbindligt leende hade vi dem runt oss och fick ständigt höra deras "please to meet you". Alla såg ut "som likadant". Vid dessa Meetings var det kutym att vi hade våra damer med - naturligtvis på egen bekostnad vill jag tillägga för att därmed inte störa sinnesfriden hos "Arg skattebetalare" men till glädje för "Vän av jämlikhet". Bland de många deltagarna fanns en indier (som med brinnande ögon talade sig varm för tron på själavandring), och en - som det visade sig - matglad mexicanare och så en gigantisk ryss. Men där fanns också Mrs Vincent från Australien och hon visste det mesta om August Strindberg skulle det visa sig.

GRUPPENS MEETINGS hade alltid något kulturellt inslag där värdfolket "presenterade sitt land". Som vikingaättlingar ville man nu visa upp bl. a. Uppsala och dess berömda högar. Där fick vi på vikingasätt dricka mjöd ur stora djurhorn. Rundturen fortsatte in till lärdomsstaden med domkyrkan och dess tornmuseum. Där beskådades andaktsfullt den förnämliga samlingen av sakrala textilier innan det var dags för universitetsbiblioteket Carolina Rediviva och den världsberömda Silverbibeln. Medan vi sedan på egen hand strosade omkring i biblioteket, råkade jag se Mrs Vincent stå lutad över en glasmonter, våra blickar möttes och hon kallade mig till sig.

– Lennart, over here, please! Come and have a look!

Montern som hon stod lutad över innehöll ett strindbergbrev i original. Det var skrivet när Strindberg tjänstgjorde som amanuens vid Kungliga Biblioteket och ställt till en redaktör Blumenberg i Uppsala. I brevet uppmanar Strindberg honom att hjälpa till med att skaffa fram några saknade exemplar av tidningen Nya Upsala. Nedan följer brevet in extenso:

"Som den Satans Uslingen Hjalmar Svensson uraktlåtit aflemna Tidningen Upsala för 1874 Nis 1-75, frågas härmed ödmjukligen om Ni i vetenskapens och Religionens heliga namn, skulle med stöd af de relationer Ni under Er välsignebringande verksamhet i den förbannade Upsalahålan förvärfvat, möjligen skulle afpina nämnda usling uppgifna felande exemplar, eller på annan väg dem anskaffa för att i Kongl Riksbiblioteket till efterverlden uppbevara, hvarför vi skola i vår ynnest och bevågenhet Eder vid stundande jubelpromotion och Ordenskapitel ihågkomma.

Gifvet Stockholms Slott ds 17 Hujus 1877

På begäran

August Strindberg

PS Om icke det sakramentskade ludret skulle kunna prestera äskadt, blir han åtalad, pliktar 25 kr och vi äro ändå utan tidningarne".

SÅ LÅNGT August Strindberg. Medan jag inte utan en viss svårighet översatte det ovanliga (?) brevet för den strindbergsälskande Mrs Vincent, märkte jag hur hon alltmer klentroget betraktade mig och suckade djupt. Men så tog hon sig samman och tackade mig för att hon fått se en annan sida av sin idol och förklarade samtidigt att brevet inte på något sätt förändrade hennes syn på författarens litterära kvaliteter. Det gladde mig. I detta läge avstod jag från att berätta att hennes idol haft långt gående planer på att spränga sitt favorithatobjekt kung Oscar II i luften medelst en "helvetesmaskin" dvs. en tidsinställd sprängladdning, där timern utgjordes av ett brinnande stearinljus - en gammal, väl beprövad kvarnbrännarmetod. Bomben skulle placeras under majestätets tron, allt väl dokumenterat genom en detaljerad skiss. Dock vittnar konstruktionen mer om fantasifull kreativitet än om teknisk realitet.

MEDAN VI sålunda stod där och diskuterade Sveriges färgstarka bidrag till världslitteraturen, kom den gigantiske ryssen fram med en stor chokladask. Han bjöd samtliga damer på praliner. Vi herrar fick inga och jag som älskar praliner! Så rysslikt - men så utspelades det hela också under det "Kalla krigets" dagar.

LENN